Hästen och ridningens bakgrund
Vi har alltid använt oss av hästens kraft. Ända in på 1900-talet var vi beroende av dom. Dom bar oss under krig, dom körde våra vagna, dom användes i jordbruket osv. I vissa kulturer har den varit nödvändig för överlevnaden. Men synen på hästen som varelse har ändrat genom århundradena. De olika uppfattningarna om hästen avspeglas tydligt i målerikonsten. I målningar och ryttarporträtt står hästen stilla med människan som en styrande hand av kungar, adelsmän och krigare. Hästen blev själva bilden för lydnad. Under 1700-talet skedde en omfattande omvärdering som gav hästen ett alldeles nytt egenvärde. Under tiden utvecklades kontakten mellan hästen och människan till en enklare och mer naturlig symbol. Ungefär 200 år senare hade hästen lämnat sin historiska uppgift som arbets- och stridshäst. Då sa
Hästen kommer på
Hästen kommer på
Hästen kommer på
den brittiske författaren D H Lawrence: ”Människan har förlorat hästen och därmed har
människan också förlorat sig själv. Idag har hästen börjat komma tillbaka till människan igen. Den används huvudsakligen som rid- och sporthäst.
Hästunderstödd terapi har i Sverige och övriga Europa sedan 1950-talet använts som
behandlingsform för personer med olika funktionsnedsättningar och vid olika sjukdomstillstånd, bland annat stroke, multipel skleros, cerebral pares, ryggmärgsskador, autism,utvecklingsstörning, psykisk ohälsa och ryggproblem. Det var i slutet på 1940 talet i samband med sviter av polioepedemin som hästunderstödd terapi uppmärksammades av sjukgymnaster i de nordiska länderna. Det som är unika med denna behandlingsformen är att den kombinerar fysisk aktivitet, kognitiva utmaningar, social interaktion, känslomässigt engagemang samt möjlighet till umgänge med djur och vistelse i natur. Därför kan man anta att hästunderstödd terapi kan användas mot olika slagt behov och skilda rehabiliteringsmål.
Hästen kommer på
så sätt att beröra många olika skikt i en människas totala kapacitet: hennes planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga – för att
bara nämna några av de förmågor som hästen kan påverkHästen berör många skikt i en människas totala kapacitet: planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga - för att bara nämna ett par stycken.
Hästen kommer på
så sätt att beröra många olika skikt i en människas totala kapacitet: hennes planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga – för att
bara nämna några av de förmågor som hästen kan påverkHästen berör många skikt i en människas totala kapacitet: planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga - för att bara nämna ett par stycken.
Hästen berör många skikt i en människas totala kapacitet: planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga - för att bara nämna ett par stycken.
Hästen kommer på
så sätt att beröra många olika skikt i en människas totala kapacitet: hennes planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga – för att
bara nämna några av de förmågor som hästen kan påverkHästen berör många skikt i en människas totala kapacitet: planeringsförmåga, rörelseförmåga, kognitiva förmåga, sinnes- och perceptionsförmåga - för att bara nämna ett par stycken.
Vi har som jag tidigare nämnde alltid haft hästar omkring oss (kungar ville ofta begravas med sin häst, kan detta bero på starka band mellan ryttaren och hästen?). Det man ofta glömmer idag är att vi tillhör den biologiska mångfalden. Vi är också ett djur. Hästen är ett flockdjur och vi är ett rovdjur. Det är egentligen ganska konstigt att vi kan sammarbeta. Kanske har det varit så att hästarna tvingades från början, men att det genom alla århundraden har blivit mer och mer naturligt?
Idag är många så långt ifrån naturen. Vi bor mitt i staden med massa elektricitet, asfaltsgator, bilar, tåg, bussar, mobiltelefoner, datorer, media, långt ifrån landet och naturen. Det sätter väldigt stor press på oss. Vi är alltid tillgängliga, vi kan aldrig riktigt slappna av. Vi har anpassats till det för människan är väldigt anpassningsbar, men om man kollar på vår hjärna så har den utvecklas väldigt lite sedan grottmänniskornas tid. Det märks också på oss idag. Alla orkar inte med den ständiga stressen. Att komma ut i naturen kan vara terapi bara det, att dessutom ha med djur att göra är ett stort plus. Hästen tar oss till nuet. Man kan inte arbeta med en häst och var jättestressad. Det känner den av direkt, man är nästan tvungen till att lugna ner sig och ta det lugnt.
Kommentarer
Trackback
