Så inspirerande och intressant! Så duktig och kunnig Lis-lott är!

Lis-lotts föreläsning fick mig att ändra min tanke lite. Istället för att kalla mitt projektarbete för "ridterapi" kommer jag att kalla det för "hästunderstödd terapi". Den innehåller lite mer om psykisk och social ohälsa. Ridterapi handlar mer om just ridning, men jag vill skriva mer om hästar och människor i vården, inte bara just hur ridning påverkar oss.

Hästunderstödd terapi ger:

- Ökad social kompetens
- Ökad inlärningsförmåga, lära sig i stallet och med hjälp av hästar.
- Känna att man duger
- bättre självförtroende
- Känna tillit
- Krippsmedvetenhet
- Kroppsspråksträning
- Social och emotionell träning
- Lite mindfullness och avslappning
- Träning i att känna ledarskap och att ta ansvar
- Positiva upplevelser med djur och i naturen (om man rider utomhus och stallet ligger på ett lämpligt ställe)
- KASAM (känsla av sammanhang)

Jag har fått svar på alla mina frågor.

Vad är din/a arbetsuppgift/er?
Jag ändrade frågan: Hur kan det se ut när du tar emot en elev? Hur arbetar du?

Ex: Barn med ADHD (svårt att koncentrera sig, tar in alla intryck som är runtomkring, är oftast medvetna om att dom är stökiga och kan känna att dom är dumma och annurlunda. Känner ofta att dom bara får skäll och inte gör något rätt.) Man kan börja med att berätta om hästarna som om de vore människor så att det blir lättare att förstå (man väljer såklart ut de hästar som passar till just detta arbetet) sedan får barnet välja häst. Det känns då lite mer som om hästen är deras och att dom då får ta ett ansvar för den.

Istället för att läga fokus på barnet lägger man istället fokus på hästen. Barnen är vana vid att man alltid lägger fokus på just dom, det kan vara en lättnad att det ligger på någon annan - i detta fallet en häst. Man jobbar nu med hästen från marken, helt beroende på hur mycket barnet kan och vågar göra så arbetar man med det utan att sätta någon press. Det är viktigt att man berömmer och att barnet känner att det är kul och att dom lyckas med något. Arbetet kan vara något så enkelt som att gå fram och klappa hästen, eller kanske till och med bara vara nära. Då är det viktigt att man förstärker att barnen gjort rätt genom att berömma.

Det är bra att berätta stallreglerna (attt man inte kan skrika, springa och sådant i ett stall) reglerna ska vara tydliga och konkreta och man ska berätta varför man inte ska göra så. Outtalade regler måste också sägas högt - det som är helt naturligt för oss är kanske inte det för ett barn med ADHD. Det är ett bra ställe att träna just såna här saker i stallet omkring djuren.

Detta är en bra början, man ska försöka få barnet att tycka det är roligt och känna att dom lyckas med något. Barnet ska gärna ha någon lärare med sig så att man sen kan disskutera detta i skolan och då får barnen något positivt att prata med läraren om, något som dom har gjort tillsammans.

Man kan försöka få barnet att tänka på hur dom påverkar andra, i detta fallet hästen. Vad utstrålar jag när jag gör såhär? Hur reagerar andra när jag beter mig såhär? Vad ska jag försöka tänka på när jag är i stallet? Det kan man sedan använda i skolan, eller på andra platser när det behövs. Har barnen fått uppleva det så är det lättare att få dom att förstå vad man menar senare i en annan situation.

Hästunderstödd terapi handlar inte direkt om att rida, men ridning kan ingå.

Hur tänker du kring att använda hästar i arbete med människor?
Jag ändrade frågan: Varför tror du att hästar är bra för människor?

Vi har alltid använt oss av hästens kraft ända in på 1900-talet var vi beroende av dom. Dom bar oss under krig, dom körde våra vagna, dom användes i jordbruket osv. Vi har alltid haft hästar omkring oss (kungar ville ofta begravas med sin häst, kan detta bero på starka band mellan ryttare och hästen?). Det man ofta glömmer idag är att vi tillhör den biologiska mångfalden. Vi är också ett djur. Hästarna är ett flockdjur och vi är ett rovdjur. Det är egentligen ganska så konstigt att vi kan sammarbeta. Kanske har det varit så att hästarna tvingades från början, men att det genom alla århundraden har blivit mer och mer naturligt? 

Idag är många så långt ifrån naturen. Vi bor mitt i staden med massa elektricitet, asfaltsgator, bilar, tåg, bussar, mobiltelefoner, datorer, media, långt ifrån landet och naturen. Det sätter väldigt stor press på oss. Vi är alltid tillgängliga, vi kan aldrig riktigt slappna av. Vi har anpassats till det för människan är väldigt anpassningsbar, men om man kollar på vår hjärna så har den utvecklas väldigt lite sedan grottmänniskornas tid. Det märks också på oss idag. Alla orkar inte med den ständiga stressen. Att komma ut i naturen kan vara terapi bara det, att dessutom ha med djur att göra är ett stort plus. Hästen tar oss till nuet. Man kan inte arbeta med en häst och var jättestressad. Det känner den av direkt, man är nästan tvungen till att lugna ner sig och ta det lugnt. '


Vem vänder sig till dig och vad är den vanligaste orsaken?
Hästunderstödd terapi kan användas av vem som helst. Människor som drabbats av utbrändhet, anorexia, depression, ångest, utmattningssymtom, ADHD, asbergers, autism och olika handikapp. Man jobbar på olika sätt med varje individ. Alla åldrar.

På vilket sätt är ridterapi behandlande? Kan det vid någon tidpunkt skada mer än göra nytta?
Jag ändrade frågan till: På vilket sätt är hästunderstödd terapi behandlande?

Svaret har jag delvis på frågorna ovan. Har man någon neurologisk sjukdom så kan hästunderstådd terapi fungera jättebra. Men man måste vara försiktig så att man inte bryter ner kroppen - man ska bara jobba så at det bygger upp. Känner man att man har en dålig dag så ska man kanske inte ens sitta upp på hästen. Har man en bättre dag så kanske man till och med kan rida en långrunda i skogen. Dagsformen är väldigt viktig och man ska hålla koll på kroppen signaler så att man inte överanstränger.

Vad har ridterapi för påverkan på kroppen? Fysiskt och mentalt.
Svaret finns i de ovanstående frågorna.


På vilket sätt kan man ta hjälp av miljön, stallet, hästskötsel och naturen i behandlingen?
Svaret finns delvis i de ovanstående frågorna. Om man till exempel har blivit utbränd så är det lätt att man går hemma för man orkar ingenting annat. Då ska man istället försöka att komma ut i naturen, gärna till ett stall i fin miljö där det finns hästar. Orkar man bara ta sig dit är det en stor vinst! Att komma ut och få frisk luft. Det kan kännas extremt påfrestande, men det är en början. Orkar man sig ut till stallet igen så kanske där finns någon som rider runt i hagen. Kanske kollar man på det en liten stund. Man har iallafall gjort något. Det får inte vara någon press alls. Om man skulle få en känsla av att det där vill jag också göra, så är man på rätt väg. Det första steget till att bli bättre är att känna att man vill något, då kan man använda den lilla drivkraften till att komma ut i stallet igen. Denna gången finns där en hund som kommer springande glatt (förhoppningsvis är man inte rädd för hundar) och man orkar till och med klappa den. 

Man fortsätter så tills man känner att det är kul att vara i stallet. Framgången kan ta väldigt lång tid och det är en kämpig väg, men med hjälp av djuren och naturen så kan man komma igång. Dessutom är det avslappnande på samma gång. Men man får inte känna någon press, det är viktigt. 

Det är viktigt att reflektera över vad som händer, hur känns detta när jag klappar hunden? Hur känns det när jag sitter här på en stol och kollar på när en tjej rider? Om man kommer så långt att man börjar arbeta med hästar och till och med vågar sig upp ett litet tag (då brukar man börja med att ligga på hästen, det ger intryck av lugn och närhet. Att krama något så stort och mjukt är avslappnande även om man är lite rädd. Oxitycinhalten ökar och man får en lugn och ro känsla. Att dessutom känna att man klarar av något ger en ork att göra mer, men det behöver inte vara just idag).

Att bara sitta på hästen i skogen och känna att man har kontroll över den och att den bär en är skönt och avslappnande. Man kan reflektera över hur det känns i kroppen (det är viktigt att reflektera vad man känner för att när man har blivit utbränd så har man under lång tid stängt av kroppen signaler på att man mår dåligt). Hur känns det att bli buren av en häst? Vad får jag för känsla i kroppen? Det är viktigt att aldrig överansträngas. När man blivit lite stabilare kan man ta lite större risker och göra lite större utmaningar, men meningen är att man ska klara det.

En icke verbal kommunication (en sådan har man till hästen) kan liknas vid den man har i tidig ålder med sin mamma. Att gå tillbaka till det fungerar lite som att börja om igen. Dessutom kan det vara bra träning och även skönt att inte alltid behöva komminucera med ord. Man kan jobba med sin andning, både på hästen och på marken, lyssna på fåglarna, stanna upp och vara i nuet.

Vad är den största skillnaden du sett före och efter en behandling?
En kompis till mig var med i en olycka och bröt ryggen. Läkarna sa att hon aldrig mer skulle kunna använda sina ben. Efter att ryggen läkte började hon gå hos mig och vi jobbade mycket sakta med att hon skulle rida. Idag, några år senare, kan hon gå uppför trappan in i mitt hus på egenhand. Det trodde ingen att hon skulle klara, men det var värt ett försök. Läkaren sa först nej men jag stod på mig! Säkert har andra rehabiliteringsprocesser också spelat in med jag är säker på att träningen vi gjorde här var en stor del av rehabiliteringen.

Hur kan man utvecklas med hjälp av hästunderstödd terapi?
Svaret finns i ovanstående frågor.

Jag har lärt mig så mycket! Innan trodde jag på att det hade en positiv inverkan på människor, nu VET jag att det har det! Jag har en del anteckingar och exempel som är intressanta och dom kommer jag att lägga upp om några dagar.

Imorgon klockan 12.30 ska jag på en föreläsning i Åkarp om hästar i vården. Jag kommer uppdatera mer om det senare!